Företag har rätt att kräva dröjsmålsränta för fakturor som inte har betalats före förfallodatumet. Det är alltså en ränteavgift som tas ut som en kostnad utöver det ursprungliga beloppet på fakturan.
Bestämmelser i räntelagen
Du får alltid ta ut en dröjsmålsränta när en kund betalar för sent, detta gäller även om du inte har avtalat något med kunden. Detta eftersom det finns stöd av bestämmelser i räntelagen. Du får dock inte ta ut den här räntan innan kunden har fått en kreditperiod på 30 dagar, om du inte har avtalat om dröjsmålsränta i förväg. Det är också därför som många företag väljer 30 dagar som betalningsvillkor på fakturor, annars krävs det normalt skriftliga bevis som bolaget vill hävda att en kortare kreditperiod än 30 dagar har avtalats.
Referensränta + 8 procentenheter
Om du ska ta ut en dröjsmålsränta med stöd från räntelagen får räntesatsen vara referensräntan + 8 procentenheter. Sveriges Riksbank fastställer referensräntan en gång i halvåret. Till exempel, om referensräntan ligger på 5 % kan dröjsmålsräntan med stöd från räntelagen tas ut till räntesatsen 13 %.
Avtal med kunden
Har du ett avtal med kunden om en dröjsmålsränta ska du ange den exakta räntesatsen på fakturorna. Det är bra om du har ett skriftligt avtal om räntesatsen är högre än vad rådande lag föreskriver, det kan annars bli problem att vinna en tvist angående detta. Egentligen finns det inga gränser för hur stor dröjsmålsräntan får vara, är den däremot orimligt hög kan den förklaras ogiltigt i domstol.
Dröjsmålsränta på engelska
Interest
