Semesterlagen reglerar minimivillkoren för semesterledighet, semesterlön och semesterersättning. Det är en dispositiv lag, vilket innebär att arbetsgivaren, genom kollektivavtal eller anställningsavtal, kan förhandla om villkoren till arbetstagarens fördel. Semesterlagens minimivillkor går däremot inte att försämra eller helt förhandla bort.
Enligt semesterlagens huvudprincip ska semesterdagarna tjänas in under ett så kallat intjänandeår. En arbetstagare har trots det rätt till 25 semesterdagar varje semesterår, även om dessa inte är intjänade. De dagarna får då plockas ut som obetald semester.
Om anställningen påbörjas efter den 31 augusti har arbetstagaren bara rätt till fem obetalda semesterdagar. Obetald semester är dock inget som en arbetsgivare kan tvinga arbetstagaren att ta ut.
Det finns två olika bestämmelser i semesterlagen för hur semesterlön ska beräknas. De två alternativen är procentregeln och sammalöneregeln. Arbetsgivaren kan välja att tillämpa procentregeln oavsett om arbetstagaren månadslön eller timlön, men sammalöneregeln är enklare att använda sig av vid anställda med vecko– eller månadslön.
Semesterledigheten ska tas ut i hela dagar, vilket innebär att det med andra ord inte går att ta ut en halv semesterdag. Det finns undantag för anställda inom några kollektivavtal som ger denna möjlighet.
• 25 dagars semesterledighet
• Sparande av fem betalda semesterdagar/år under fem år
• Semesterersättning vid slutlön
• 12% semesterlön baserad på lönen under intjänandeåret (gäller vid procentregeln)
• Semestertillägg på 0,43 % av månadslönen (gäller vid sammalöneregeln)
• 12% semesterlön för arbetstagarens sammanlagda förfallna rörliga lön under semesteråret (gäller vid sammalöneregeln)
